Det är kolossalt mycket vår i luften, efter två soliga 20-graders dagar kommer ett välgörande regn så under de närmaste dagarna kommer botaniska att vara underbart vackert. Direkt vid entrén möts man av denna läckra komposition med dvärgtulpan och röd nunneört (Tulipa turkestanica, Corydalis solida ‘George Baker’) – en lökäng i miniatyr. Den stora lökängen är i en mellanfas med porslinshyacint, snöstjärnor och dvärgpåskliljor. Tyvärr förtärdes krokusexplosionen av omättliga harar som fullständigt negligerade våra varningsskyltar och smet under elstaketet. 10 000 krokusknölar x 6-10 blommor ger 60000 till 100 000 blommor som bortbetades av 2-3 harar under 2-3 nätter – jösses Jösse! Jag brukade påstå att en hare kan äta 500 krokusknoppar på en natt – en grav underskattning helt klart. Låt oss glädjas över den enorma rikedom som finns kvar.
På åsen kan man njuta av en ”löklund” under grönskande bokar. Vitsippa, nunneört, svalört och diverse planterade lökar bildar en förtrollande mosaik – just nu är den som mest njutbar.
Vårmotivet vid spegeldammen uppmärksammar FN:s internationella år för vattensamarbete. Den lilla clownfisken Nemo är grafiskt lämplig och välkänd nog att fungera som motiv. En framtida klassiker som kommer dyka upp i press, publikationer och vykort.
Mats Lindegren har i stort förfärdigat gästrädgården så vi kan plantera årets tema. Alpin 2013 skall till del utspelas här i skiftet maj-juni så gästträdgården har ett bergsväxt-tema. Som stomme använder vi oss av våra kaukasiska insamlingar från 2011. Närmre invigningsdatum, 31/5, kommer vi att pimpa anläggningen med säsongens färger.
Klimax råder i lökträdgården – just nu som allra pråligast med vildtulpaner, junoiris, narcisser, nunneörter, vårnävor, hundtandsliljor och allehanda underbara geofyter. De skuggiga bäddarna fylls av röd nunneört. I buskagen ovanför lyser marken i blått och vitt från Chionodoxa. Körsbär och rosa magnolia flankerar. Något liknande har aldrig skådats.
Magnolia kobus, den japanska magnolian, har just passerat klimax medan körsbären står på tur att uppnå det. Jag säger bara det – de närmaste dagarna kommer att bedöva besökarna med skönhet – kom hit & bedövas – nu blommar körsbären!
I rododendrondalen 
är skadorna mindre än vad vi först fruktade. Mina favoriter, paraply-rododendron (R. calophytum), tidig rosenrododendron (R. oreodoxa) och Rhododendron uvariifolium, har just öppnat sina klockor.
Klippträdgårdens norrsluttning är fylld med nunneörter, hundtandsliljor och julrosarter. Vid dammkanten samsas världens samtliga skunkkallor – den smörgula Lysichiton americanus från nordvästra Nordamerika – den kritvita från nordöstra Asien, L. camtschatcensis. – och (i framkant) den gräddgula från diverse trädgårdar, L. x hortensis, en steril jätte som uppstår där de tu tidigare blommar samtidigt.
Klippträdgårdens torvpartier bjuder på fransklockeklimax, Shortia uniflora ger helvetesvåren fingret – se hur brunbränd hon är – likväl blommar hon. Knopparna var oskadda och om någon vecka kommer de nya bladen
– till hösten är hon helt återställd. I de skuggigare asiatiska torvpartierna har den lilla fransklockan, Shortia uniflora v. kantoensis, klarit sig helt oskadd. Hon är verkligen liten – de marmorerade bladen 1-2 cm i diameter och de gnistrande ljusrosa blommorna 3-4 cm.
I amerikaskuggan har sjömanshjärtat, Dicentra cucullaria ‘Pink Punk’, vaknat. Det är den skäraste selektionen hittills – självsamlad från artens västligaste förekomst, Saddle Mountain i NV Oregon, och den var rosa – inte klokt vilken tur man kan ha.
Vid europaforsen dras blicken till den turkosa sorghyacinten, Bellevalia forniculata. I naturen bildar den miljardrika populationer på våröversilade, sommartorkande ängar runt Erzurum i NÖ Turkiet. Den har stått på samma plats i över tio år så nog är den härdig.
Narcisserna är på topp – dvärgjonkviller som N. scaberulus, N. rupicola och N. watieri sprider väldoft och skönhet, Narcissus moschatus är den vackraste påskliljan.
Våradonisen, Adonis vernalis, en lysande öländsk-gotländsk stäpp-perenn.
Och min favoritfavvo, Corydalis malkensis, från Malkaflodens upptagsområde i N Kaukasus.
Klippträdgården vaknar till liv, ser man förbi det frystorkade så ser det riktigt bra ut – det blir nog ett bra år.
Växthusen är också på topp. I bergsväxthuset står Clematis turkestanica utställd. Den insamlades som frö av Björn Aldén och Kjell Jaderyd i N Pakistan 1983. Vi har prövat den i såväl klippträdgård som stäpprabatt med utebliven framgång. Sista plantan skickades norröver varifrån det nyligen levererades sticklingar som blev till denna underbara turkestaniska klematis. Se så fin den är och luktar gott gör den.
Clematis turkestanica, SEP 87. Pakistan: Gilgit, near Minapin glacier, 3,5 km S of Minapin, 3100 m, 1983-09-05.
Tjugonio & ett halvt år sedan – tiden går. Den har visat sig vara värmekrävande och ganska kinkig – blir väl inget särskilt i hortikulturens framtid men det är kul att odla den. Vi gör ett nytt försök i stäpprabatten så får vi väl se om trettio år.
Uppenbarligen är det tätt mellan etiketterna och växterna här i GBT. Nu stundar de härligaste dagarna – trädens utspring och körsbärens blomning. Har ni inget annat för er så avnjut dem i Göteborgs fantastiska trädgård.
Tipsar Henrik
Postat i:Uncategorized
