Förhöstens låga sol gör att man går söderöver med kisande ögon. Upprätta blomkalkar i violett och vitt framhävs i skarp elegans mot frisk grönska.
2013 genomfördes första fasen av ”Höstfägring och hösthässle” med tidlösor och cyklamen på en undanskymd yta längs åsen bortom solbågen. Höstcyklamen och tidlösor har haft sitt klimax föriår men är fortfarande värda en omväg. Nyligen har den andra fasen fullgjorts och finns att beskåda längs huvudvägen vid gaveln av Stora Änggården (”Gula Villan” enligt hyresvärden). Nu agerar vi på huvudscenen – ni kan inte missa det.
Helt nyligen planterades denna branta tuktade hasselskog (hässle) med 10 000 krokus, varav 8 500 höstblommande. Hur får man ner 10 000 knölar tätt i en brant? Vi lekte med olika möjligheter och fastnade för det idiotiska lökjärnet (där man trycker ett spetsigt rör i marken och släpper ner en ”lök”) – det var den enda möjligheten – bestämde vi oss för.
Gjermund tillverkade tre grovt tvåspetsade specialhålgörare och sen punkterade vi slänten.
Det ser ut som en totaljämlik golfbana där alla slår ”hole in one” – varje gång.
I vart hål ligger en krokusknöl! I nästa moment borstade vi ner sand över slänten och fyllde på så sätt hålen.
Först upp är höstkrokusen, Crocus speciosus. De som syns nu är C. s. ‘Albus’ (den vita) och C. s. ‘Oxonian’. Snart får de sällskap C. s. ‘Conqueror’.
Oktoberkrokusen, Crocus pulchellus, kommer att representeras av tvåtusen knölar i tre selektioner. Slutligen, septemberkrokusen, C. kotschyanus, likaledes med tvåtusen knölar av tre selektioner. Nedan, en inte helt fullständig knölsättarpluton efter utfört värv. Notera de tre verktygen.
Crocus speciosus växer naturligt i skogar och ängsmarker från Grekland till Iran.
Vår vän Janis har nyligen publicerat en avhandling där arten omfattar nio underarter. Klicka gärna på länken. (Janis Ruksans artikel).
Crocus speciosus ‘Oxonian’ ovan.
Crocus pulchellus, ovan.
Klippträdgården sprakar i höstfärger. Sköldbräckan i förgrunden, Darmera peltata, samlade jag tillsammans med Jimmy i Kalifornien 1992 (Tehama Co., Deer Creek S of Morgan Springs), lite längre bak står kanelsafsa, Osmunda cinnamomea i gult och ljusbrunt, silvrig havtorn från Pakistan och smalbladig silverbuske, Eleagnus angustifolius ‘Caspicus’, leder blicken mot vattenfallet.
Vänd 45 grader söderut och skåda blå höstgentiana, Gentiana ‘Compact Gem’.
Fortsätt i riktning ”Japandalen” och vik vänster in i de asiatiska torvpartierna.
Tricyrtis hirta var. masamunei, en form av den håriga skuggliljan som enligt Ohwi’s japanska flora skall sakna hår, solklart svenskt namn – ”hårlös hårig skugglilja”. Jag vill nog påstå att den skiljer sig på mer än håren.
Den stora höstbräckan, Saxifraga fortunei, lyser i bakljus. Den här fick vi som frö under tidigt 50-tal från Mr. Saburo Murai så nu har den blommat var höst i sextio år.
Gör som jag, avsluta ”japanåret” i japandalens Koreadal, vik höger i höjd med näsduksträdet. Bland sena astrar, silverax och stormhattar står den japanska safsan, Osmunda japonica, i gyllenskrud, den samlade Tor Nitzelius som planta på 2200 m höjd på berget Mugikusa på Honshu 1970 i Japan – 44 år sen – de ni!
En trädgårds viktigaste ingrediens är tiden.
Tänker Henrik ibland
Postat i:Uncategorized
